... blev det igår. Titta på östnytt och se på Lillan, somna i soffan och så tidigt i säng... inte likt oss ;-) Obegripligt nog blir jag sååå trött dan efter av att lägga mig tidigt dessutom...

 

 

Hej svejs.

Nu så är det nära.... handpenning betald på bostadsrätten så nu skall bara Insulanders bygga klart den också :-)

 

Gårdagskvällen ägnades åt film i soffan blandat med glädjetårar när vi kom på om och om igen att våra liv är så fantastiskt, otroligt sköna och och mysiga... Kärlek och glädje är en perfekt medicin mot höstmörker. Jag är en mycket gynnad människa... 

 

 

Kollektivavtal.

 

Jag har med intresse läst Alex Voronovs krönika angående avdrag för medlemsskap i intresseorganisationer. Jag kan i princip hålla med om att medlemsskap i intresseförening skall betalas av den enskilde utan skattesubvention. Jag anser dock att när man avskaffar skatteavdraget för medlemsskap i fackförening så bör man ersätta kollektivavtalen med lagregler. I motsats till många länder i omvärlden har den svenska staten delegerat ansvaret för detaljreglering av arbetsmarknaden till arbetsmarknadens parter. Det som Voronov kallar "flåsig klasskampsretorik" handlar om att ge de utan inflytande möjlighet att påverka, något som väsentligt dämpas om de fackliga organisationerna försvagas. Avskaffa gärna avdragen men skapa först en ordentlig arbetslagstiftning.

 

 

Karl Per-Olof Wågström

Vikten av ett jämförande studium.

 

Jag har under nära ett års tid haft tillgång till både Folket, Eskilstuna Kuriren och Dagens Nyheter på morgonen. Jag har roat läst tidningarna och studerat de olika vinklingar på verkligheten som där påvisas. Jag har sen barnsben kritiserat mina föräldrar för att de alltid bara haft Folket och en gång i tiden fann jag skäl för att anse Eskilstua Kuriren stå för en mer oberoende analays och nyhetsvärdering. Jag har tyvärr det senaste året noterat att i synnerhet samhällsbevakningen i Eskilstuna Kuriren reducerats till någon form av gnällredovisning, det är påfallande ofta enkelsidiga beskrivningar utan analys och bakgrundsmateriel i texterna. Folket har också en god bit kvar till en 100 procentig produkt men visar med närvaro och vilja att de är intresserade av att studera verkligheten inte av att definiera den som Eskistuna Kuriren. Sett med mina ögon, vana vid DNs nyhetsbevakning, blir förtvivlan ännu större när Eskilstuna Kuriren mer verkar intresserat av att definiera verklighet och sanningar snarare än att belysa olika aspekter av komplexa frågor. Jag är givetvis ovetande om de interna förhållanden som råder på redaktionerna, det kan vara så att den enskilda friheten i det journalistiska arbetet är beskuren eller att det allmänt är en dålig arbetsmiljö ? Vad jag de facto vet är att mellan skål och vägg beklagar sig många över svårigheten att få replik i Eskilstuna Kuriren när man anser sig vara felaktigt behandlad. Att en tidning anser sig ha rätten att välja vilka repliker som publiceras är givetvis helt rätt vad som är tragiskt är att ingen utanför de politiska kretsarna anser sig ha råd att hamna på kant med stadens ledande opinionsbildare genom att öppet deklarera att man är missnöjd med tidningens ovilja att publicera material som kritiserar tidningens innehåll. Mitt lilla tillskott till att jämna ut balansen i staden är att i hushållen sluta prenumerera på tidningen som börjar på E och numera nöja mig med DN och Folket, ett beslut som jag i den demokratiska debattens intresse önskar att fler tar.

 

Per-Olof Wågström

Den oengagerade domaren ?

 

Alex Voronov bemöter med raljerande ordalag Folkets ledare med den upphöjde despotens grandiosa oberörbarhet, vi känner igen attityden. Likt en politiker med tveksam moral undviker Vorornov sakfrågorna och vecklar in sig i ett moras av liberalism och pressetik.Vad Voronov nogsamt undviker är att analysera relationen mellan tv-licensskolk och trovärdigheten i moderat skattepolitik. TV-licensen är konstruerad efter den mall som moderater ofta hänvisar till, man betalar det man utnyttjar, betalningen är lika för alla och vill man inte kan man avstå från produkten och det förkommer alltså ingen tvångsanslutning. Vår kulturminister och ett antal andra "nya" moderater i gott sällskap av Expressens chefredaktör finner det dock vara helt ok att låta andra människor stå för de numera så berömda fiolerna. Jag finner att redaktörens uppblåsta förakt för kollegan i staden tyder på en ovilja att konfrontera vår nya regering, önskar Vorornov skänka dem den smekmånad de själva slängt överbord ?

 

Högaktningsfullt Karl Per-Olof Wågström normalt känd som PeO Wågström.

 

Andreas Carlgren

 

Jag studerade med viss förvåning vår nya regerings sammansättning... att M skulle ta hand om finans och utrikes var ju klart men att uppdelningen skulle bli så styrd av partiernas intresseområden förvånade mig. Rent taktiskt är det rena vansinnet att placera partierna skråvis som  FP och KD och även om jag inte är borgerlig vill jag ju att landet skall må hyfsat de närmaste åren. Jag har räknat med att vi kommer att nå ett krisläge för det här regeringssammarbetet om två år när ett eller två av allianspartierna är nere och sniffar på 4 procentsspärren i opinionsundersökningarna men nu undrar jag om det inte kan bli ännu tidigare. När enskilda partier blir så förknippade med enskilda sektorer så blir de extra sårbara för opinionen och minns att förändring alltid skrämmer, även om man röstat för den på valdagen. När skolan får övergångsproblem får FP stryk och när människor börjar oroar sig för trygghetssystemen får KD stryk eftersom nu är man i regeringsställning och blir utsatta för mediernas mer eller mindre underbyggda analyser om vilka som är förlorarna för stunden.

 

Trevligt nog såg jag ett namn i regeringskretsen som jag gillar, Andreas Carlgren, dock på en oväntad post. När jag tagit en kort funderare insåg jag ju att det var tvunget att bli så....  Nyamko Sabuni i regeringen som integrationsminister och en generaldirektör vid integrationsverket som är av betydligt mer filosofisk sort hade blivit besvärligt och det är ju inte lätt att sparka generaldirektörer. Sagt och gjort, C behövde en minister då byter vi chef på integrationsverket i samma veva den gordiska knuten löst med ett Alexanderhugg.

 

PeO Wågström

Folkets kvalitet.

 

Med lite distans till valrörelsen känner jag att det är trevligt att Folket i motsats till sin ägare och kollega Eskilstuna Kuriren haft möjlighet att bevaka de lokala partiernas  försök att kommunicera med medborgarna i staden. Tryckfrihet innebär inte bara en rätt utan också ett ansvar att förmedla och informera för att bidra till rationella beslut.

 

Jag tycker att det är uppmuntrande att en av ortens tidningar visar en vilja att bidra till att öka kunskapen hos sin läsare.  Jag ser nu fram emot att Tidningen Folket upphör med att rubriksätta framsidan som om tredje världskriget brutit ut, varje dag....

 

 

Signatur: Karl W

 

MVH PeO Wågsröm

Kan en tidning vara bitter ?

 

Jag har under tiden efter valdagen med intresse följt Eskilstuna Kurirens ledarsida och inbillar mig att jag ser spår av besvikelse. Jag är fullt  medveten om att tidningen har en borglig grundsyn med rötter i liberalismen men undrar om det inte vore lämpligt att mindre tydligt visa sitt missnöje med allianpartiernas insats i Eskilstuna. Valet är avgjort, väljarna har sagt sitt och kommunfullmäktige skall nu börja arbeta. Kommunpolitik handlar till största delen om att få saker och ting att fungera, inte om ideologi. Även om jag inte delar den politiska åskådningen så respekterar jag att alla invalda i kommunfullmäktige har ett intresse av att få vår kommun att fungera.  Ledarsidans insatser har efter valet varit inriktade på att öka konfrontationen mellan partierna i fullmäktige genom uppmaningar till oppositionen att vara mer partipolitisk i nämndarbetet.  Vardagspolitiken i nämnderna handlar om kommunens drift, inte om att föra valkampanj fyra år innan nästa val.

 

Karl Per-Olof Wågström

Valrörelsebevakning.

 

Nu är valrörelsen över och det är dags för partierna och medierna att analysera sina insatser och ansträngningar samt ladda om inför nästa val. Eskilstuna Kuriren gjorde en snygg start med att utropa en Valombudsman för att bevaka valrörelsen.  Nämnda ombudsman gick mycket noga tillväga för att inte kunna beskyllas för partiskhet. I det stora hela uteblev Valombudsmannen och Eskilstuna Kuriren i övrigt från de lokala partiernas presskonferenser där de presenterade sina tankar och ideer inför nästa mandatperiod. Eftersom Eskilstuna Kuriren under valkampanjen hade ett temanummer om tryckfrihet antar jag att det ingick i den kampanjen att visa att tidningen bestämmer vad som är intressant för medborgarna att få veta och inför ett val är ju partiernas presskonferenser fullständigt ointressanta för valmanskåren?

 

Förutom valombudsmannens flagranta misstag angående röstkorten i artikeln dagen innan valdagen har jag noterat ett annat sakfel i valrapporteringen. Tidningen har i sin grafik över placeringen i kommunfullmäktigesalen placerat S och V  på oppositionssidan, återigen bristande faktakontroll eller hann man inte med att ändra den när verklighet inte stämde med den planerade valutgången ?

 

Dagens Nyheter, en annan morgontidning i detta land, har något som de kallar för Läsarombudsman. Jag ber Eskilstuna Kuriren ödmjukast att inte införa en Läsarombudsman då jag befarar att det i likhet med valombudsmannen bara skulle bli ett skäl att vända frågan ryggen.

 

Signatur: Karl W

 

 

 

MVH PeO Wågström

 

Den lilla människan.

Jag sitter som så många gånger den här fantastiska sommaren i Jernbergskas uteservering och läppjar på min öl med min laptop på bordet. Ibland sneglar jag över axeln när jag hör steg som närmar sig eftersom jag vet att det finns ett hot på området. Som 42-årig man i gott skick kan jag tyckas ha lite att frukta en tisdagseftermiddag i den här oasen men sanningen är att vilken sekund som helst kan hotet realiseras i en utskällnig. En utskällning i samma stil som ett antal gäster i området tidigare drabbats av. Jag bävar och oroas av tanken att bli verbalt attackerad och anklagad för att vara gratisätare, jag har ju gudbevars bara betalat ölen eftersom nötterna får jag ju på köpet... Eftersom jag är en människa som förösker göra rätt för mig, i likhet med näringsidkarna i smedjorna, är jag inte säker att jag stillasittande skulle acceptera en sådan förolämpning. Risken finns att jag skulle resa mig, öppna munnen och protestera. Troligen skulle det tidigare nämnda hotet då falla omkull i gruset hävdande att jag i Zinedine Zidans anda oprovocerat skallat eller knuffat henne och raskt ropa på polis, jag vore inte den första att drabbas av detta öde. I denna kuturoas finns det nämligen en vilja som anser att alla medel är tillåtna för att skapa den vision av livlöst museum som den anser skall råda i Rademacherområdet. På många sätt är denna vilja det främsta hotet mot Rademacherområdets fortsatta framtid som en plats för turister och Eskilstunabor att träffas och ha trevligt.

I Eskilstuna Kurirens spalter beskrivs Rademacherområdets hot däremot som en stackars "liten människa" som kommit i kläm. Jag förstår att Eskilstuna Kuriren i tryckfrihetens namn gärna vill definiera problemet på lämpligast sätt ur sin egen synvinkel. Att Eskisltuna Kuriren inte tar hänsyn till mer än en sida i en konflikt kan dock på lite sikt skada tidningens trovärdighet eftersom, trots allt, Eskilstuna Kuriren inte har fullständigt informationsmonopol i staden. Visserligen är Eskilstuna Kuriren den största och sannolikt viktigaste opinionsbildaren i Eskilstuna just nu men det berättigar inte att tidningen befriar sina medarbetare från att göra research och konfrontera även den "lilla människan", åtminstone någon gång ibland.

Signerat: Karl W

PeO Wågström

Här kommer jag att börja skriva om  mitt liv, händelser och frånvaro av händelser. Mitt liv med Ann-Sofie och Ronja och annat, en och annan reflektion över omvärlden kommer det nog också att bli.

 

/PeO